Hoppas du ska finna ett och annat guldkorn här. För mig handlar denna sida om att göra ett nedslag och sätta på pränt det som är viktigt för stunden - eller evigheten, trots att livet rusar på runtom.
Jag är en genuint tacksam människa som väljer att njuta av det lilla i det stora, så mina lyckopiller kan verkligen variera. Tillvaron är inte alltid enkel, men som en klok person sa till mig: "I alla stora mästerverk är det skuggorna som ger dagrarna dess glans"

Vänligen
/Cia

söndag 22 december 2013

#verkligheten

Idag är det söndag och två dagar kvar till julafton. Snön lyser med sin frånvaro och därmed lite av julkänslan. Det är något av en annorlunda jul. Så mycket omtumlande har hänt på sistone så jag känner att det har varit lite svårt att vara "hemma i sig själv" på något vis. Det lät flummigt, men det är nog det närmaste jag kan beskriva det.

Igår fick jag och mannen äntligen lite tid tillsammans i alla fall. Så gott! Jag har flera goa vänner, men han är min allra bästa vän och vi har knappt hunnit pratas vid ordentligt på hur länge som helst känns det som, av diverse olika anledningar. Men trots att det finns hur mycket som helst att göra här hemma av julstädning och förberedelser så tog vi bara tid ihop. Åkte en sväng till Kalmar och småstrosade, köpte en julklapp till pappa och åt på Thai Silk. Sen kom vi hem och bara landade i var sin soffa och bara njöt av lugnet och en film. Hade nog tänkt jag skulle fixat lite inför julafton, men vi var helt enkelt för slut och bara behövde vila och vara. Tillsammans <3

Imorgon jobbar han dygn och dagen efter är det julafton och vi blir 18 personer här hemma. Fantastiskt att paniken inte sprider sig hos mig inför faktum, med tanke på att mitt hem just nu inte alls ser ut som alla fina julpiffade hem som man ser på instagram eller fb. Haha.. Jag tror jag ska bistå med lite verklighetsbilder för att nyansera upp det hela. Så håll till godo!

Men jag blir faktiskt tacksam, mitt upp i allt. Att lugnet finns ändå. Att det ordnar sig. Det blir jul ändå, bara vi får vara tillsammans. I år satsar jag på att jag ska hålla någorlunda i kropp och knopp, så julafton blir en dag som även jag kan njuta av. Juldagen är den stora sång och musikgudstjänsten också i kyrkan där jag alltid är aktiv och med. Vore fantastiskt om jag kunde vara det med en rimlig medicindos i kroppen. Dosering dosering. Min eviga läxa.

Snart ska mannen och jag åka hem till ena dottern och mågen då våra barn med män i år bestämt sig för att bjuda oss på den välsmakande lutfiskmiddagen. De ringde igår och bjöd oss till bords! Helt fantastiskt. Jag blev så lycklig att tårarna rann. Kärlek i praktisk handling.

Sen blir det väl skinkkok, lite bakning och pysslande här hemma i afton och under morgondagen för att vara någorlunda redo inför julafton med vår utökade familj. Vi kör knytis med maten som väl är.

Jag önskar dig en fridfull Jul med nära och kära och glöm inte, Jesus is the reason for the season!

fredag 20 december 2013

Fudgeliknande godsak med smak av kaffe och choklad

Det absolut godaste julgodiset jag vet är fudge. Och inte vilken fudge som helst. Men den tänker jag inte lägga upp receptet på här och nu, för den är sockerstinn som få och inte ens värt jag gör för tillfället. Jag känner mig själv, jag kan inte låta bli den om den finns här hemma.

Så vad göra? Jo, jag får komma på något annat som ett okej substitut. Hade det varit som så att jag kunde njuta av EN bit och sedan stanna där hade jag gjort den vanliga, men den modesta inställningen fungerar absolut inte om jag fått vittring på "den rätta fudgen". Krispig och väldigt chokladig..

Det här blev en mycket trevlig liten ersättning!

2 dl vispgrädde
40gr smör
1½ msk kakao
1½ msk sötströ (eller honung)
1½ msk snabbkaffepulver
2 krdm vaniljpulver

Sjud smör och grädde i en kastrull tills det tjocknar. Tar ett en stund så passa på att rör då och då.

Tillsätt sötning, vanilj, kakao, samt pulverkaffe som du mortlat till ett pulver så det blandar sig väl.

Låt det småputtra och tjockna ytterligare. Smaka av så du tycker att du får en bra balans mellan sötma, kakao och kaffe.


Häll upp det hela i en liten form ca 10x10cm som du klätt invändigt med bakplåtspapper. Jag valde att hälla upp det i en smord form och det blev pilligt att få ut, så nästa gång blir det bakplåtspapper i. Har du ingen så liten form så tillverka en av aluminiumfolie.

Strö över salta jordnötter ovanpå om så önskas. Låt stå i kylen. Mer tryffel än fudge i konsistensen får jag tillstå, men helt klart en riktig goding till kaffet. Snart dags att göra en ny sats!

Men det blir inte ett enda knop till gjort här i afton för det har varit full rulle under dagen och många människor har passerat tröskeln. Nu ska lugnet lägra sig och allt annat skjuts på morgondagen.

söndag 15 december 2013

Mumsiga mandelbollar

Då är det snart dags för det årliga julgodisbaket! Vet faktiskt inte hur många år nu vi har hållit på, men det är ett bra tag. Vi träffas och plockar med oss ingredienser, skålar och andra pytsar och småsaker vi behöver och turas sedan om att vara hos antingen oss eller våra vänner Jens & Hanna. Under årens lopp har vi gått från att vara vi sex, de två och vi fyra, men har nu utökats med två barn för deras del och två mågar för vår del. Det blir en mysig eftermiddag. Nu håller jag på som bäst att klura ut vad jag ska göra egentligen. Kom på att jag gjorde något riktigt gott förra året som jag postade som inlägg i min förra blogg.. så jag tar helt enkelt och friskar upp minnet genom att posta det på nytt här och nu. Lite kul att se vad man skrev för ungefär ett år sen också :)


Gjorde en riktigt trevlig liten munsbit att njuta av till kaffet som jag gärna delar med mig av. Fina blev de små sötnosarna också, tycker jag i alla fall. Här nedan är de på bild, inte sådär stylish upplagda utan snarare i processen av att stelna till. Jag är ju egentligen väldigt förtjust i Mozartkulor, men då jag för mitt välbefinnandes skull låter bli den stora mängden socker som vanlig mandelmassa och nougat bidrar med så blev det här en fiffig variant.

  • 20 mandlar
  • 2½ dl mandelmjöl
  • 2 tsk mandellikör (amaretto), eller annan smaksättning
  • 1 liten äggvita
  • 100gr mörk choklad
  • dekorationspärlor
Torrosta mandlarna i en stekpanna och passa noga så att de inte bränns vid. Låt dem sedan svalna av. Mandlarna blir så där lite lagom mjuka inuti så att de är lättare att bita igenom, desutom plockas mandelsmaken fram mer.
Rör ihop mandelmjöl, smaksättning och äggvitan till en fast smet. Blir den lite för lös så ha bara i lite till mandelmjöl. Beror ju på mängden äggvita man har i. Rulla ut till en längd och låt kylas av lite i kylskåpet.
Dela sedan upp rullen i 20 lika stora bitar och tryck i en mandel i var och ens mitt. Rulla till små jämna bollar. Funkar alldeles ypperligt!
Värm sedan chokladen, finhackad, i en liten glasskål i micron. Man kan ju hålla på med vattenbad och grejer, men när det inte är större mängd än så här så tycker jag det blir minst meck så här. Sedan använder jag två gafflar och rullar runt bollarna i chokladen och lyfter upp dem på "tork", som ses på bilden ovan.
Strössla på lite garnering innan chokladen stelnat helt och ställ sedan svalt.
Mumsigt! Och helt lchf-naturligt för den som så önskar, dvs inte alls så blodsockerhöjande.

måndag 9 december 2013

Stora djupa andetag..

Det finns somliga erfarenheter man inte vill ha, men man får dem vare sig man vill eller inte Det är bara att gilla läget. Idag har jag varit och lämnat in mina nycklar på min arbetsplats, eller jag kanske ska säga fd arbetsplats. Dokument på beslut om "sjukersättning" är lämnade vilket kommer resultera att min anställning i kommunen avslutas. Phew..

Wow.. Det finns en sådan bottenlös sorg i detta så att det är svårt att sätta ord på. Så jag skiter nog i det. Men det måste sägas, för att det ska bli verkligt. Jag har varit lärare, jag är inte längre lärare.

Däremot är jag en pedagog och den gåvan är tack och lov inte knuten till en anställning, utan ligger nedlagt i mig som en gåva att förvalta. Jag har verkligen älskat att använda min pedagogiska förmåga i tjänsten som lärare på en fantastisk högstadieskola. Alla skolor har sina fel och brister, och "sanningen" ligger nog förmodligen i betraktarens ögon.

Men i min värld så utgörs skolans själva essens utav de människor som verkar och arbetar där. Och jag är så utomordentligt glad och stolt över alla de fina kollegor som jag har fått haft genom dessa år. Tillsammans har vi kämpat mot samma mål och drivits av en enda sak, elevens bästa.

Jag blir varm i hjärtat när jag tänker på både elever, kollegor och annan skolpersonal, och det är ju egentligen fantastiskt att få känna så! Och det är det jag försöker fokusera på nu. Att jag faktiskt fick uppleva allt detta och vara en del av det. Att komma dit som ett bra råmaterial och slipas tillsammans med elever och kollegor till att utvecklas och förädlas som lärare och person. Dessutom fann jag goa vänner längs vägen <3

Skolan handlar om lärande, på så många olika områden. Det är ingen statisk förutsägbar process, utan i allra högsta grad en dynamisk vindlande process som tar ut sina egna svängar. Därför tycker jag att de som arbetar i skolan dagligen, med att försöka göra det obegripliga begripligt, det ohanterliga hanterligt, och vara medvandrare och guide igenom hela processen, är helt fantastiska! Det handlar om så oändligt mycket mer än att bara leverera kunskap. Inte minst under de omvälvande högstadieåren.

Som jag älskat att vara med i denna vindlande process.. även om ekvationen lärare, arbetstid, resurser och förutsättningar, inte alls går ihop.

Men nu är det jag som får ta skeden i vacker hand. Gå igenom en annan, knappast önskvärd vindlande process, där jag i allt större grad får vara eleven. Eleven som faktiskt har fått tagit över ansvaret för sitt lärande själv, då det handlar om att leda sig själv klokt, efter rådande förutsättningar.

Man kan leda en ko till vattnet, men den måste dricka själv. Du kan bara undervisa en elev och tillhandahålla kunskapen, men det är bara eleven själv som kan omsätta det hela i praktiken och faktiskt lära sig. Själva kunskapandet får man ta hand om själv.

Tänk vad makalöst ändå... att jag fått vara en del av allt detta. Jag är tacksam, även om jag mycket sorgset och frustrerat konstaterar, att det inte spelar någon roll om man VILL gå någonstans om kroppen inte bär en. Jag har ju så mycket krut inuti...  Det är bara att ödmjuka sig inför faktum och se möjligheterna där man står.

En stor varm kram till alla fd elever, kollegor och annan personal, som på ett eller annat sätt varit en del i min tid på Madesjöskolan, Nybro.

Ni är GULD värda. <3



lördag 7 december 2013

Andra bullar och en annan tingens ordning.

Jag brukar vanligtvis gå loss på julmusik någonstans i november, börja med stjärnor, ljus och röda dukar till 1:a advent, och sedan plockar jag på. Kulor i gardinerna och lite andra småsaker. Det bakas och förråden fylls med både det ena och det andra. För att inte tala om att lussebullar  och annat smått och gott.Inte sådär slaviskt och jäktat för att det ska falla andra på läppen, utan mer bara för att det är en njutning att liksom boa in sig med alla ljus och allt mysigt.

Men i år har jag knappt kommit igång alls. Och det är snart 2:a advent. Inte ens adventsstaken och första ljuset är tänt! Känslan infinner sig inte och jag hittar liksom inte inspirationen. Vafalls? Märkligheter..

Men så kom jag på det!

Det är inte alls samma sak utan Knoll & Tott hemma. Våra skruttor och gullefjun har ju flyttat hemifrån och bildat sina egna familjer. Det finns inga puppor hemma att överraska med små mysigheter som successivt plockas fram eller bakats. Nu ska ni inte missuppfatta det hela. Jag är inte alls missnöjd med att de flyttat hemifrån och gift sig med de absolut goaste männen tänkas kan, men nu förstår jag varför! En viktig "komma-i-julstämning" faktor  saknas ju!!

Om man tänker efter så är det faktiskt första julen som bägge två ordentligt flyttat hemifrån. Vi hade ju bröllop med 4 månaders intervaller här förra året och det sista var just i januari, och innan dess hade vi ett i september. Det där med jul kom liksom i skymundan vad det gäller fixande och donande. Det var ju fullt fokus på bröllop bevars mig väl.

Så nu är det alltså en ny juletid på riktigt på Villawedebrand. Jag får helt enkelt ta tag i det och göra något åt saken. Nu när själva grundorsaken är definierad så är det bara att lösa situationen :) Nu kan man ju addera upp sådana där trista  saker som att jag faktiskt inte har den fysiska kapaciteten att feja och dona nuförtiden, och inte heller frossar i bakverk med socker och gluten mm. Det bidrar säkert också.

Men nu kommer Cia med fixarmössan på sig :) Här ska bli julstämning! I det lilla, på ett annat vis, och med andra ingredienser. Julkrubban är framplockad. Dukarna strukna och julkulor är framtagna. Nu så, allt eftersom ska det donas lite här och var. Bara för mitt och makens välbefinnande <3

Jag tror jag ska börja med alla dofter... Dags att leta recept på lchfpepparkakor, saffransbröd mm. Lite vanligt bak får det nog också bli på det ena eller det andra viset, när älsklingarna - alla fyra - kommer över på en fika. Ja, fyra..  beroende på hur man väljer att se det hela så förlorade jag ju inte två döttrar, utan vann två mågar. Jag är rik!

Och för er som nu känner mig och vill skrika HALT!!! då ni inser att den nu skuttande insidan, mycket väl och snabbt, tar utsidan i besittning och bara kör på med allt som fruntimret nu har lust med, så vill jag säga... Ta't lugnt! För det kommer jag göra. Jag lovar! Lite lite i taget. Det genererar sig själv kan man säga, för jag må hända ha fått ny inspiration, men jag har inte blivit av med någon smärta, men den är för tillfället hanterbar. MEN nu har jag i alla fall kalibrerat kompassen och hittat rätt förhållningssätt. Och det är nog ett av det allra viktigaste här i tillvaron :)

Kram på er alla fina och rara <3
Love love!